garnfia

Idag var tanken att efter en jobbardag skulle vi återuppliva stickcafé som stilla avsomnade tidigt i våras.

Full av förväntan packade jag ihop mig och mina stickningar, lite böcker och tidningar och ger mig av. 

Halvvägs framme händer det nåt med bilen den liksom bara dör, försöker hitta en plats där jag kan stanna någorlunda trafiksäkert.

Försöker stara den igen men den bara hostar lite lätt. Tänker skit, samma sak hände ju dotterns bil bara för någon dag sedan och där var det startmotorn som lämnat in.

Ringer sonen som har nåt innanför pannbenet när det kommer till bilar och motorer.

Han lovar att hjälpa sin moder och släpper det han har för händerna och skaffar en bilkärra och kommer och hjälper mig.

Efter lite mer än en  timmes väntan dyker han upp och ganska snart säger han det är nåt annat fel motorn går runt för lätt.

(Trodde skulle vara nåt bra, men icke)

Tur man har stickningen med när väntetid plötsligt dyker upp.

Upp med bilen på kärran och vända åter mot stan får låna sonens andra bil för att ta mig hem, en riktig volvoraggare men formgjutna säten och gott om ljud i avgassystemet.

Efter en stund kommer domen: kamremshaveri och eftersom bilen har 0 kompression på minst en cylinder har troligen toppen gått. Dvs en ny bil måste införskaffas.

Så gick det med den stickkvällen.