Undrens tid är inte förbi

Inget stort mirakel direkt men idag när jag gick ut till hönsen för att släppa ut dem i utegården, de får ju vistas där efter duvhöksattacken i söndags. De är riktigt missnöjda  men två hönor har varit borta sedan dess.
Den ena svarta maranen vet jag var den är, i magen på höken.
Men den lilla bruna som jag kläckte i sovrummet i maj har varit spårlöst borta. Med tanke på attacken och att den inte dykt upp på 4 dagar/nätter trodde jag att den gått samma öde till mötes.
Gissa om jag blev förvånad när den lilla bruna då möter mig och kommer springer mot mig. Hungrig verkar hon vara och gottis blev hennes belöning.