Ställerage
Taxi kommer för färd mot lasarettet och sjukgymnastiken. Sjukgymnasten fattar ingenting, jag har inte de hjälpmedel jag borde ha fått enligt henne, har faktiskt mindre ont än vanligt (sparade stark värktablett till detta tillfälle) hon tycker att så här ont ska man inte ha. Hon tar tag i den vettigaste läkaren jag träffat under denna tid. Han fixade på brädet en remiss för att få en ortos färlängd sjukskriving och recept på ordentliga smärtis tabletter.
Hämtas av snällaste Anna för färd ner på stan en stund, vi fikade och kollade in lite nödvändigheter, innan det var dax att åter innfinna sig på lasarettet. Oropedtekniska denna gång. Snabbt som ögat får jag ett ställerage för knät. Var det någon som inte trodde harr jag ahde gjort mig illa förut så kan man säga att skillnaden är stor, med detta spektakel på benet så säger jag bara Pernilla Wiberg släng dig i väggen. Fast det finns en klar fördel folk blir mer hjälpsamma, med bara kryckor i högsta hugg har jag fått öppnat alla dörrar själv men med detta synligt så är det lite som sesam öppna dig.......
Med ställningen på benet mot mataffären för trots att jag är hemma hela dagarna går det åt en del i matväg. Med svetten lackandes och bilen full styrde Anna kosan hemåt. Där kom den trevliga biten av dagen mitt garn jag köpt via sms och mns hade tagits med till mig så nu vill man bara sticka. Sagt och gjort på med garnet och börja sticka.
Har tillbringar tid med att sticka men också tid att repa upp vet inte hur jag mätte men det var måååånga år sedan jag hade ett höftmått på 70 cm. Så kan vi väl lite kort sammanfatta de första dygnet med norsktröjan.